Positiva Jennie

Är botten förkyld så konstigt nej. Hur ska jag börja och vad ska jag skriva? Som alla vet har jag blivit jätte privat. Ju tryggare och säkrare man blir på sig själv desto mindre pratar man

 

Jag kan börja med att skriva att assistansen börjar reda upp sig permanent. Då jag har fantastiska personer runt mig och deras liv gör också att jag inte kan ha vilka tider som helst, alltså snart fast schema. Jag har sagt rakt ut att jag tycker det är jobbigt att ha någon runt mig så många timmar. Idag provade jag och sa jag behöver en halvtimme, jag ringer dig. Det kändes heltokigt, på ett sätt mindre på ett annat.

 

Nästa sak att bygga upp viktiga och varaktiga relationer. Jag har ett ord mänsklighet .Det coola snillet till assistent ringde och sa. Du jag fick ett telefon samtal och har en grej jag måste göra (Jag fick veta vad det var) vad ska jag säga nej det kan du inte för att bla bla bla. Istället sa jag ta den tiden du behöver kom när du är klar, ring om du blir försenad. Man har ett yrke som assistent, men är inte det och ni är inga duracell kaniner som ska jobba ..... av er. Nyckeln är att se personen bakom skalet både positiva och negativa sidor.

 

Att vara till hjälp för andra människor är att våga säga vad man tycker, tänker och känner och att våga stå för det man gör.

 

Problemen man har ligger ofta hos sig själv och ingen annan.

 

Mitt stora problem är att jag tänker för mycket. Jag vill egentligen skriva rakt ut, men vill inte hänga ut varken mig själv eller det som det rör.

 

Jag mår kanon har aldrig upplevt detta som jag upplever och känner jag är lycklig, trygg, glad. Jag har varit osäker ett bra tag, När jag hittade anledningen släppte allt. Dit jag är på väg är mycket viktigare, än där jag har varit.

 

Förstår du vad du gör för mig och min utveckling? TACK för att du är du :-)

 

Kramar

 

 

 

 

 

 

 

Min nya favolåt spelar den mycket.Trots att den är från 80 talet.

 

Helt ärligt jag har rannsakat mig själv då jag haft mycket omkring mig. Assistansen, mentorskapet, sagt upp en assistent. Jag går en sova kurs om hur man ska sova bättre och att förändra sina tankar. Mitt privatliv som har varit en stormande bergochdalbana ett bra tag nu....

 

Till slut satte jag mig ner en kväll och rannsakade mig själv på riktigt.

Vågar jag stå för vad jag tycker och känner oavsett vad det är? JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!

Vill jag på riktigt oavsett vad jag ger mig in i? JAAAAAAAAAAAAAAA

 

Vill jag fokusera på det jag faktiskt har eller på det jag inte har? Om jag ska få det jag vill så gäller följande. Var dig själv var glad, skratta mycket ge av mig själv var och ge trygghet.

 

Kärlek är att älska personen för den den är, visa förståelse, respekt, acceptans. Att även tycka om dess brister och att låta varandra tycka och göra som den vill.

 

Man kan bara ändra sig själv och förhållningssätt till det som händer.

 

Jag är så LYCKLIG över allt och så tacksam, jag fnittrar hela tiden. Jag vet inte vart jag ska ta vägen vill bara skrika rakt ut.

 

Jag har inte mediterat på ett tag eller tränat utan nu går jag helt på min inre resa och följer budskapet. Alla tankar och känslor det väljer man och det sätter sig i kroppen.

 

Jag sover bättre har lite nya rutiner och ska slänga ut kontoret från sovrummet. Jag ringde mamma igår. Mamma kan du hjälpa mig?? 32 år gammal och plastblommor! Det var på tiden! Har du slatt huvudet? något har hänt?

JA Det har det VERKLIGEN gjort jag har blommat ut. Jag är sedd och bekräftad, lycklig och smått galen.

Nu måste jag tänka ut fler + poäng i den interna tävlingen som pågår fram till jul. Jag får + om jag lyckas göra något bra som den andra personen tjänar på. Bring it on när jag väl har bestämt mig så ger jag inte upp i första taget....

Dont stop beliving, hold on to the filling.....Jag klarar allt jag vill klara av tålamod, vilja och styrka. Kort och gott gör jag vad jag känner för och skiter i resten. Jag skulle behöva gråta rejält, det går inte!!!!Hur mycket jag än försöker....