Denna uppdatering blir lite svår, men jag gör ett försök.
Det har varit allt ifrån kräksjuka, magsjuka, olika infektioner, läkarbesök och olika besök hos samtalsgrupper på vuxenhabiliteringen. Jag har överklagat mitt assistansbeslut till länsrätten. Det är en process i sig. Först ska man gå igenom per telefon vad kommunen tycker, sedan ska jag på telefon säga vad jag tycker, därefter sammanställer juristen det på mail, där jag ska komplettera, skriva tillbaka och komplettera med olika former av intyg. Denna process tar ungefär en till två veckor.
Sedan ska det skickas till länsrätten - både via mail och post.
När de har tagit emot handlingarna ska de skicka tillbaka dem till mig som jag ska skriva under och skicka tillbaka igen, bara för att veta att det är jag.
Jag har många samtalskontakter inom vuxenhabiliteringen. Många har åsikter och synpunkter på hur assistansen ska skötas. De tycker att jag ska ändra på mig, men de har inte ens varit här och sett hur det fungerar i verkligheten. Jag är ju den som vet bäst hur saker fungerar bäst i mitt eget liv och hem.
Jag har börjat i samtalsgrupp kring assistans. Tyvärr ger det inte så mycket som jag hade hoppats på för min del, men jag tror jag kan hjälpa dom andra.
Under alla sjukdomstillfällena har jag lyckats att få träffa min underbara minfullness och akupunktur nisse. Jag fick tips på hur jag skulle släppa saker som tynger en. Tänk er en ballong som ni fyller med allt som ni går och tänker på eller bär på till bristningsgränsen och sen låtsas ni att ni släpper ut den här ballongen i luften. Bekymmerna försvinner. Sen fick jag även ett uttryck som lyder såhär:
Let be,
Let go,
Let in.
Jag har också anmält mig till lite utfärder med kyrkan där vi ska besöka lite olika kyrkor. Det ska bli mäkta intressant! där flertalet är pensionärer....
Jag har också anmält mig till en ny sorts gruppträning. Leva i rörelse som handlar om hur man kan röra sig på ett effektivt sätt i rullstol. Kost, avslappning m.m. Det passar mig perfekt!
Jag har även hunnit med lite kyrkliga aktiviteter med film, texter och mat. Min senaste favoriträtt har blivit ärtsoppa med pepparrotskeso.
Det har även blivit två restaurangbesök med konsert som efterrätt. Planet Earth och himmelska Lisa Nilsson. Lisa Nilsson är verkligen en ur kvinna som hade kunnat ha föreläsning till yrke som extraknäck. Helt fantastisk! Om ni inte viste det sedan innan är det faktiskt vi kvinnor som äger makten med vår styrka och potential. Att hantera livet och allt dess innehåll.
Förra helgen satt jag och åt frukost i godan ro, det ringer på dörren och jag viste att det inte var assistenten för de ringer inte på ytterdörren. Jag hade mina aningar om att det hade hänt någonting i området. Jag öppnar och den äldre damen som bor ovanför mig frågar om hon får komma in. Jag säger ja. Hon frågar "måste du tvätta idag?" Hur vet hon vilken tvätt nummer jag har? Jag bryr ju mig inte om vad andra gör. Jag svarar "Ja, det måste jag. Varför frågar du?" Då svarar damen att hon har koll på alla som bor i kvarteret ( jag funderar på hur mycket koll hon har på mig då egentligen?) och att det har flyttat in en ny person som inte städar tvättstugan efter sig. Så nu skulle hon minsann gå ner till bostadsbolaget och säga att får det vara nog! Hon stod i min hall i 25 min och dividerade om vad alla grannar hade för sig och poängtera att jag inte fick tvätta samt att det var väldigt skräpigt på innergården och utanför porten. Jag och assistenten gick ut i tvättstugan för att kolla hur skitigt det var. Det var stökigare än vanligt ja, men tvättmaskinerna går ju att använda ändå. Så jag tvättade och sen städade efter min, för jag ville inte bli inblandad i något tvättstuge-bråk. Några dagar senare, sitter jag i trapphuset och väntar på taxi. Hon (min granne som kom och pratade med mig) kommer gående med en cigarett i munnen. Hon fimpar den precis utanför porten för att sedan dra cigarrettröken med sig in när jag är på väg ut och bara stirrar surt utan att hälsa. Hon brukar nämligen hälsa varje gång jag ser henne. Som svar på det fick hon fy för cigarettrök och en stor lång hostattack.
Idag är första dagen på åtta år, under min assistanstid, som jag inte har någonting att göra. Jag skulle på föreläsning idag Retorik- konsten att tala. Men den är inställd. Typiskt när man behöver det som mest. Så nu ska vi nog sitta och rulla tummarna och prata skit och ladda inför Mello i väntan på nästa tablett i penicillinkuren nummer åtta på raken, sedan mars 2015.
Jag vill bara bli frisk så jag kan börja på min fantastiska chyball!