Mina föräldrar träffades på dans i april 1981 senare i november hände följande.
Det var den 23 november och full snöstorm, min mamma blev hastigt sjuk så för att rädda henne blev det akut kejsarsnitt och jag andades inte. De vände mig upp och ner som man gör med barn, men andningen kom inte igång. Först efter 5 minuter tog jag enstaka andetag och då fick jag hjälp av en ”mask och blåsa”. De första 15 dagarna låg jag i respirator, sen var jag ok i två dagar. Under de 3 första månaderna fick jag andningsuppehåll, blodbrist och var tvungen att få blodtransfusion. Jag hade också lunginflammation. Jag kan ¨komma ihåg¨ i att jag var död i några minuter och jag minns att jag hörde röster, och här börjar min läkarskräck och min långa resa. Min mamma visade redan från början att hon är en ¨fighter¨, och jag ville inte vara annorlunda. Jag fick en andra chans till livet och jag anser att livet har en mening. Jag kom hem första gången då jag var sju månader gammal.
820210 står det skrivet i journalen ”glad, fin flicka klarade sig.
821106 gjordes en undersökning, där de upptäckte spetsfot (går på tårna) och jag satt dåligt. Jag blev skickad till neurologen där upptäcktes en lindrigare cp-skada. För att vara för tidigt född är jag normalbegåvad.
Jag blev även skickad till ögonläkare på grund av skelning. Jag fick kontakt med sjukgymnast och barnhabilitering, för att jag inte kunde sitta själv utan stöd.
I februari 83 kunde jag stå själv med hjälp av stöd, jag tog mig upp på knäna och det visade sig en viss förkortning i bägge hälsenorna. I maj kunde jag sitta och resa mig på egen hand, på 2 år hade jag 9 olika sjukgymnaster.
1988 konstaterades en kraftig synersättning och jag fick glasögon.