Efter snart en och en halv veckas kaos börjar jag få kontroll över det mesta.
Försäkringskassan kommer sänka min inkomst i april månad med 600kr, det kommer gå bra sålänge jag jobbar varje månad. Då jag inte jobbar förlorar jag 1000kr i månaden. Så just nu känns det inte som jag har något annat val än att säga upp mig, vilket jag inte vill. Och detta betyder att jag behöver flytta, men det finns inte så många tillgängliga bostäder för rullstolar, och enligt kommunen får man bara en bostadsanpassning per kommun. Samtidigt ska mitt assistansbeslut omprövas och jag är på gränsen hela tiden att antingen det ska betalas via kommunen eller försäkringskassan. Och detta skapar väldigt stor stress och press då jag inte vill något annat än att ha något annat än ett fast jobb och en bra bostad. Jag har skrivit in mig på arbetsförmedlingen men det vågar jag inte fullfölja, för då kommer jag få kommun och försäkringskassan efter mig eftomsom jag vill jobba och kommer dra bort min assistans.
Jag har bestämt att jag ska lösa det till varje pris, men hur vet jag inte än.
Jag är varken sjuk, ledsen eller förbannad men jag har inte gett upp.
Känns ibland som jag sitter fast i en rävsax. Är onormalt trött och har en stickande coh krypande känsla som kommer och går. Tar en dag i taget. Men jag har bra människor runt om kring mig som kan hjälpa mig ur denna rävsax. Det mest possitiva denna veckan är vädret, bra tv, och min nya grymma assistent som gick bredvid i måndags. Efter tio minuter fick han jobbet och började direkt!
Denna veckan har jag och den nya assistenten lagt upp en ny strategi... Han vill lära sig laga mat...
Allt vi gör är att prata mat och film, medans vi äter godis.
Ha en bra kväll! Nu ska vi laga mat!